INSPIRERAD AV FÅGLAR_DEL 2: Papegojan

Man kan nog tro att jag gillar papegojor med tanke på mina tavlor föreställande gojor. Och det gör jag väl….på avstånd. Att bli biten i fingret av en sådan fågel gör ONT!

Tavlorna heter “Himalaya djungel”, “I Amazonas”, resp “Guldägget”

Men jag har en ganska sorg-rolig historia om en papegoja;

Jag bodde i New York och hade fått låna, av en svensk kille, en lägenhet på Manhattan under förutsättning att jag skötte om hans papegoja. Nja vi var 2 tjejer men jag tog uppgiften på fullaste allvar kanske för att fågeln så fort han såg mig fattade en sådan antipati för just mig. Under den tiden vi bodde där försökte han fly flera gånger. Om folk från gatan hade haft tid att se upp hade de mötts av en dråplig syn. Varje dag fick jag klättra ut på den rostiga skrangliga brandstegen för att försöka locka in honom. Jag sträckte ut min hand för att försöka få tag i honom. Han högg efter mig. Jag försökte hålla fönstret stängt men troligen gick mitt budskap om smitande papegoja inte fram så fönstret öppnades så fort jag hade gått ut. Det var den varmaste sommaren på många år, cirka 40grader. Jag bar ständigt en 5l dunk vatten när jag var ute trots det dunstade jag bort flera kilo.

Dagen för hemresan närmade sig och det fjäderklädda f-nskapet flydde ännu en gång. Han hade hoppat ut från 5:e våningen, landat på markisen nedanför och studsat vidare ner på gatan. Märk väl att detta är en efterkonstruktion eftersom jag inte bevittnat det. Jag rusade ut på gatan , haffade tag i trafikpoliserna och frågade om de hade sett en papegoja på vift. Jag hade ett vilt uttryck i ögonen och gestikulerade aggressivt eftersom jag saknade ord när jag skulle beskriva gojans flykt. Jag avvek snabbt när poliserna växlade blickar med varandra. De kanske trodde att jag rymt från ett dårhus. Jag rusade in i flera barer längs gatan letandes efter vittnen men ingen hade sett något. Den vackra papegojan var puts väck. Jag ringde djurskyddsföreningar och liknande djurinstitutioner men ingen kunde hjälpa mig. Jag fick meddela den dåliga nyheten till ägaren som naturligtvis blev både ledsen och arg. Vi åkte hem dagen därpå.

Att se en papegoja i vilt tillstånd är något helt annat. Så vackra, speciellt macau. I Amazonas ropade guiderna till varje gång macau flög över oss. Macau är kungen bland papegojorna. Färgstarka, stora och med långa stjärtar. Men att se parakiter och andra typer av papegojor i sandbankarna tidigt på morgonen var en upplevelse. De samlades där några timmar längs Amazonflodens strand. De äter leran för att rensa magen från toxiner? En lång artikel nedan beskriver varför de äter lera.

https://www.smithsonianmag.com/travel/why-do-hundreds-macaws-gather-these-peruvian-clay-banks-180955719/

I Indien vid Himalaya såg jag mängder av parakiter. De flög i flockar och satt oftast i trädtopparna. De skränade och tjöt. Jag älskade att observera och fota dem. Inte konstigt att en sådan tavla(se ovan) blev till från mitt undermedvetna

 

INSPIRERAD AV FÅGLAR OCH HAV

“Stormande hav” heter en tavla och intrycket är fångat utanför Shetlandsöarnas kust vid ett fågelberg som heter Isle of Noss. Där finns Sulor, tordmular, sillgrisslor, skarvar och MASSOR av andra fåglar.

Nu var jag där 1985 så jag har glömt en del. Men en sak minns jag mycket väl; Den annalkande stormen! Jag och en kompis hade seglat till Shetland från Norge. Nu var vi på väg hem och stannade till vid detta fågelberg.

Vi hade ankrat, tog jollen och paddlade in i en grotta. Därinne låg en säl på en klipphylla. Han hade inte väntat sig oss och försvann genast ner i vattnet. Men vi var nära sillgrisslorna och tordmularna. Vi såg deras skickliga sätt att fånga fisk.

http://kimritthagen.com/totalgallery/paintings%202017/f%C3%A5%C2%A8glar.html

Ljudnivån av alla skrän var öronbedövande. Vi var fullständigt upptagna med att se på allt att vi glömde tid och rum och framförallt att läsa av vattnet. En fiskebåt kom förbi och besättningen ropade varnande att en storm var på väg. Vattnet i den lilla viken hade blivit höga vågor. Vinden for runt mellan bergväggarna att det inte gick att säga var vinden kom ifrån.

Vi hoppade ombord, surrade fast jollen och förberedde för avfärd. Motorn hade DÖTT! Vågorna hade dränkt den och vi riskerade att spolas upp på klipporna. Vi RODDE ut med liten jollepaddel och roder för att komma ut på öppet vatten och kunna fånga upp vinden i seglen. Muskler värkte och tröttheten var ett faktum.

Men vi klarade det och vände fören mot Bergen. I storm! Med revade segel! I halvvind till kryss. Vi seglade i 4 timmars pass men risken var överhängande att somna vid rodret. Varje gång jag nickade till fick jag en kalldusch av havet. Nära Bergen i Norge mojnade vinden och det blev en lugn segling inomskärs

Segling, hav och fåglar är stor inspirationskälla eftersom det är och har varit en sådan stor del av mitt liv

INSPIRERAD AV FÅGLAR_DEL 1: Uggla, fetärna och fnittertrast

Fåglar är en stor inspirationskälla i min konst.

Jag förundras över dessa fjäderfän(:-D ) och de stackarna får leva med min kameras närgångna klickande  när jag är i närheten som exv dessa fläckuvar, mamma och 2 ungar, i Arusha. De var inte beredda att se en människa och började sända iväg en massa klickande ljud. De lät som min kamera med sina varnande klick så man kan ju bara föreställa sig hur de tolkade mina klick tillbaka..därav glosögdheten hos dem. Jag höll på att snubbla på dem när jag klättrade på några klippor. Lillprinsen, till vänster på bilden, var yrvaken och somnade om igen. Han ansträngde sig för att hålla sig vaken medan systern var som mamman. Fråga mig inte hur jag vet att de var bror och syster…bara en känsla…och kanske fel 😀

Störningar eller inte. Fåglarna blir förevigade i min konst. Kanske till det goda i längden. Att inte glömma vår underbara natur och dess invånare. Fågeln i “Flickan och fetärnan”, nedan, såg jag på Seyshellerna på en ö La Cuisine.  Fairytern är en söt liten vit fågel med klarblå näbb.  Ungarna sitter under en lång tid på en gren, och inte i bon, och väntar på att bli matade. The tropical bird; Den tropiska fågeln har en lång vit stjärt, den har istället bo på marken ..i gamnla stubbar. På denna ö är fåglarna och övriga djur inte rädda. Jag såg en stor landsköldpadda lägga ägg i sanden. Hon brydde sig inte om oss. Jag har tagit mig frihet att mixa den tropiska fågeln med fetärnan(konstnärens frihet hihi) till denna lilla fågel på bilden

Fnittertrasten (laughing trush) mötte jag uppe vid foten av Himalaya där jag bodde i ett ashram(kloster) i 3 veckor. Jag var där för att måla. Trastarna kom i flockar och skränade kl 5 på morgonen!!. Tätt följda av andra trastar. Att somna om var omöjligt. Men jag var så glad i dem. De var roliga, hoppade omkring som skator och var lika nyfikna. Jag gick på fotojakt men de verkade minsann inte gilla att vara kameraobjekt BARA att busa och väcka fredligt folk

I denna tavla hade jag börjat med bakgrunden som vanligt och såg en vit skugga till vänster i tavlan. Jag utbrast “det är ju en fnittertrast”. Åhöraren tittade frågande på mig. “Ähum!? Vad är det för fågel?”. Jag såg i ögonen en misstänksamhet likt ” hon måste vara galen, den goda Kim” Nåväl så här ser den ut. Det är ju inte lätt att veta om man aldrig sett någon sådan fågel tidigare. Solfågeln är motsvarigheten till kolibri i Amerika