SORG OCH SMÄRTA i konsten och skapandet

Amazonkvinnornas sista strid.

Denna tavla är nog den mest smärtfulla jag målat. Då menar jag att JAG blev sjuk med hög feber och sängliggande i 2 dagar. Det var när jag skulle måla ledaren och barnet som jag blev dålig och kunde då inte avsluta målningen. Jag lät mig drabbas av sorgen som jag kände. Jag var på Öland och kunde knappt ta mig till stugan jag hyrde. Gick till sängs och en process började. Den var så djup och smärtfull att jag grät men sedan sjönk jag in i en djup sömn i 2 dygn. Jag varken åt eller drack. När jag vaknade var processen färdig och jag kunde måla färdigt barnet och jag var ett steg närmare helheten

En väninna, DominiQue NVC Costa, som är otroligt verbal och fantastisk med ord skrev några rader till målningen:

Käre mördare

Se mig! Du kan inte undgå att se mig!!

Jag har naglat fast min blick rakt in i Din evighet.

Du kommer aldrig att glömma mig

Jag överlevde medan jag dog.

Att dö var att åter få leva-en stund som fri,

och så vidare genom ett barn

Det var faktiskt så. Barnet föddes under striden, hamnade i vattnet, dykreflexen slog till och barnet flöt bort för att räddas av någon kärleksfull människa. Amazonkvinnorna dog i striden. Det märkliga var att jag 6 månader senare skulle resa till Amazonas(men det blev inte av pga sjukdom) och massor av Amazonas tavlor blev gjorda med olika tolkningar

Möt Ganga!

Floden Ganges gudinna.

Jag bodde i ett ashram(kloster) i norra Indien vid foten av Himalaya. Jag badade varje dag i Ganges. Jag vill poängtera att där uppe så nära berget var vattnet glasklart, rent och kallt. Jag brukade studera flera olika fåglar som fiskade där bland andra olika typer av Kungsfiskare och Skarvar. Sanden var extremt glittrig. När solen lyste så bländades man av den vita glittriga sanden som likt diamanter kastade strålar åt alla håll. Jag samlade sanden och använder den i mina målningar. Samma effekt som silverglittret man köper men med en annan innebörd….eller hur?!

Vi levde väldigt spartanskt i ashramet och vi var där för att måla. En enkel hård säng och ett litet bord. Inga stolar. Men maten!! Den var något i särklass. Ayur vedisk mat. Den såg inte mycket ut och den slevades upp ur hinkar och portionerades ut på våra fyrdelade tallrikar(eller5delat?). Varje gång jag tänkte på den maten dreglade jag. Så fantastiskt god och man mådde så bra av den. Grönsakerna och frukten odlade de i närheten. Vi åt  och diskade efter oss under tystnad. Vi fick prata under te-tiden men annars var det tystnad som gällde…UTOM… på kvällen när vi skulle vara med i bönestunden. Det var klockor, snäckor, trummor och bjällror som ljöd. Vi sjöng chants i flera timmar ” Oh Ganga mei Ganga…….” varje kväll. Hinduism!

En natt vaknade jag mitt i natten. Jag var tvungen att måla. Jag visste inte ens att jag var vaken. Som en zombie låg jag på golvet och målade denna kvinna. Ljuset räckte inte till så jag gick ner till vår “sal” och fortsatte måla på henne. Den är 1 meter lång och smal. Ganges sand lades i. När jag började vakna såg jag vad jag målat men det var först när swamin(prästen) kom förbi(fortfarande natt)och utbrast “Ganga” ” Det är Ganga” som jag insåg vad jag gjort. Sedan tittade han på mig med sina intelligenta ögon men med ett fundersamt och överraskat uttryck i dem “Har DU gjort denna?” Ja, svarade jag oskyldigt. Han upprepade frågan och fick samma svar tillbaka. Efter den stunden möttes jag av en märklig respekt varje gång vi sågs

Jag kan säga att jag även denna gång insjuknade med hög feber och blev sängliggande. Lite magsjuka också men egentligen inte så farligt( hade ju då varit i Indien i 4 veckor utan att bli sjuk). Det var febern som slog ut mig. Jag fattade att det hade med min målning att göra. Men jag lät det komma. Fick reikihealing av en indisk man som sade ” om 8 timmar kommer du bli bra”, vilket skedde.

Jag tror att det är viktigt att släppa fram alla känslor, även de jobbiga. Varje gång jag har låtit det ske har jag kommit ett steg närmare helhet och harmoni även om det kan upplevas som ett steg tillbaka först. Jag kan se på mina tavlor och påminnas om de känslor jag fick men även känslan av befrielse när processen är färdig

INSPIRERAD AV FÅGLAR_DEL 1: Uggla, fetärna och fnittertrast

Fåglar är en stor inspirationskälla i min konst.

Jag förundras över dessa fjäderfän(:-D ) och de stackarna får leva med min kameras närgångna klickande  när jag är i närheten som exv dessa fläckuvar, mamma och 2 ungar, i Arusha. De var inte beredda att se en människa och började sända iväg en massa klickande ljud. De lät som min kamera med sina varnande klick så man kan ju bara föreställa sig hur de tolkade mina klick tillbaka..därav glosögdheten hos dem. Jag höll på att snubbla på dem när jag klättrade på några klippor. Lillprinsen, till vänster på bilden, var yrvaken och somnade om igen. Han ansträngde sig för att hålla sig vaken medan systern var som mamman. Fråga mig inte hur jag vet att de var bror och syster…bara en känsla…och kanske fel 😀

Störningar eller inte. Fåglarna blir förevigade i min konst. Kanske till det goda i längden. Att inte glömma vår underbara natur och dess invånare. Fågeln i “Flickan och fetärnan”, nedan, såg jag på Seyshellerna på en ö La Cuisine.  Fairytern är en söt liten vit fågel med klarblå näbb.  Ungarna sitter under en lång tid på en gren, och inte i bon, och väntar på att bli matade. The tropical bird; Den tropiska fågeln har en lång vit stjärt, den har istället bo på marken ..i gamnla stubbar. På denna ö är fåglarna och övriga djur inte rädda. Jag såg en stor landsköldpadda lägga ägg i sanden. Hon brydde sig inte om oss. Jag har tagit mig frihet att mixa den tropiska fågeln med fetärnan(konstnärens frihet hihi) till denna lilla fågel på bilden

Fnittertrasten (laughing trush) mötte jag uppe vid foten av Himalaya där jag bodde i ett ashram(kloster) i 3 veckor. Jag var där för att måla. Trastarna kom i flockar och skränade kl 5 på morgonen!!. Tätt följda av andra trastar. Att somna om var omöjligt. Men jag var så glad i dem. De var roliga, hoppade omkring som skator och var lika nyfikna. Jag gick på fotojakt men de verkade minsann inte gilla att vara kameraobjekt BARA att busa och väcka fredligt folk

I denna tavla hade jag börjat med bakgrunden som vanligt och såg en vit skugga till vänster i tavlan. Jag utbrast “det är ju en fnittertrast”. Åhöraren tittade frågande på mig. “Ähum!? Vad är det för fågel?”. Jag såg i ögonen en misstänksamhet likt ” hon måste vara galen, den goda Kim” Nåväl så här ser den ut. Det är ju inte lätt att veta om man aldrig sett någon sådan fågel tidigare. Solfågeln är motsvarigheten till kolibri i Amerika

Ibland är ilska en bra drivkraft till skapande

Att projicera och ventilera sina känslor genom målandet kan vara en otrolig drivkraft. Speciellt ilska och sorg. Det har hjälpt mig många gånger. Det enda som kan ha ont av det är duken.
Här var det en djup orättvisa och svek från en vän som lade grunden till känslorna. Men efter målningen blev det genast bättre. Målningen var i turkosa färger från början.
Men jag gick senare en kurs i laseringstekniker och lade på en svart tunn färg över hela målningen( med hjärtat i halsgropen…jag tyckte verkligen om min målning). Torkade av överskottet och fick bara fram en wow-känsla. Det gäller att våga!
En konstnär har uttryckt “Kill your darlings”.. Det var precis det jag hade gjort och ur det kom denna målning fram. Jag har sedan jobbat med högdagrar och skuggor. Nedan: Tavlan från början

ATT MÅLA GAIA

Gaia

Jag stod i Svibo-ladan på Öland 2013 och målade på denna tavla. Vi var cirka 30 konstnärer så den konstnärliga stämningen var hög. Jag hade lagt den lila bakgrunden och var ganska nöjd med den men sedan stod det stilla. Vad skulle jag nu göra?

På en ingivelse gjorde jag några svepande rörelser med penseln och plötsligt var hon där! Hon vaggade med sina höfter och rumpa, magen dallrade och hon …….flirtade med mig!!?? Va! Jo hon flirtade med alla i ladan. Ju mer hon växte fram ju mer kaxig, skälmsk och glad blev hon. Folk nästan vallfärdade till henne. De ville se henne och hon ville bli sedd.

Hon ställdes åt sidan men det hjälpte inte. Jag fick ingen arbetsro.Slutligen fick jag hänga ett lakan över henne med orden ” Nu får du lugna dig lite, va!”

Väl hemma fortsatte hon sprida glädje och på vernissagerna. Hon har fått ett nytt hem där hon hänger i centrum och trivs storartat och fortsätter att sprida positiva energier. Gaia är hennes namn. Gaia var jordens, moderlighetens och fruktbarhetens gudinna